Bjäre som jag ser det...
... fortsättning
Tidigare hade gårdarna haft besök av kringresande målare, som erbjöd sig att måla en tavla som visade gårdens byggnader. I sydsverige gick de oftast under benämningen gåramålare. Målade gården.) I analogi med detta kallades nu de kringresande bygdefotograferna för gårafotografer.
Bygdefotografen var ett mellanting mellan amatören och den professionelle fotografen. En definition skulle kunna vara ”En duktig amatörfotograf, som var lokalt förankrad och som därför hade lätt för att bli ”insläppt” och kunde förmå gårdens folk att ställa upp enligt hans anvisningar.
På dessa bilder i mitt arkiv finns olika stilar. Varje fotograf tycks ha sin speciella inriktning på bildkomposition. Hos vissa har personerna klätt sig i sina bästa kläder. Man ser högtidlig ut. Ansiktsuttrycken speglar denna känsla av högtidlighet och stundens allvar.
Ett annat drag är fotografens kluvenhet om vad som är det viktiga på bilden – människorna eller byggnaderna. Oftast har svaret blivit både och. Människorna placeras ganska långt från kameran. Det i sin tur leder till att vi sällan har närbilder på människorna på denna typ av bilder.
Människorna skildras som delar i ett socialt sammanhang. Ofta är det hela familjen som avbildas. Ibland tre generationer eller fler. Då och då med släktingar eller grannar på plats. Människor och deras vardagsmiljö finns på samma bild.
Sammantaget utgör alla dessa bygdefotografier en värdefull kulturhistorisk skatt.
Bilderna blir utmärkta ”titthål in i en svunnen tid.”
Tre bilder som illustrerar bygdefotografernas alster.
