Bjäre som jag ser det...
... fortsättning
”Jag sätter upp hufvudet, jag”
Det första brevet har en inledning som ger bilden av stort självförtroende och god förhoppning om framtiden i det nya landet:
” M.the 18th of nov. 1888.
To the parents in the Old country.
How do you do? May friend.Jag har idag fredag den 15 dennes erhållit ert bref af den 29 Oct. Jag har nätt om tid, Ity jag går i qvellsskola nu, två timmar hvarje qvell und Lördag o Söndag. Om söndagen går jag till kyrkan 2nne gånger ”per dag” och på Lördagsqvell har man alltid något att göra.
Ni må icke tro att jag går här och sörjer, ock hänger huvudet som kanske en del av er der hemma. Nej, jag sätter allt upp hufvudet jag, så långt som halsen möjligen medgifver, så att man ser ut som en äkta Yankee och gentleman bör göra. Och sedan slösar jag icke bort min tid på dåliga bröder, det kan ni se i det jag går i qvellsskola. Skola och undervisning erhålla vi fritt, man behöfver blott köpa sig en abc-bok att börja på….”
Brevskrivaren vill nu riktigt visa att han är en äkta ”Yankee”. Han skriver om politik i Amerika. Han gläder sig åt att republikanderna, ”det parti som gjorde Förenta Staterna fria från Englands ok” åter ha kommit till makten, efter att demokraterna under 24 år ”haft Amerikas främsta handlingar om hand”
Några dagar senare skriver han till sin bror som är kvar i Sverige:
” Hallå bror!
Det är nu jemnt en vicka sedan jag började skrifva detta brev. Tack för många nyheter. Du frågar om jag skaffat mig ett amerikanskt klappträ. O no.I dont care for American Ladies, they are not good to mi. I wont a Swedish girl some time.
Men nog kunde jag få sådana för inte om jag ville, som får hus som brudgåfva som äro värda lika mycke som en fjäring i Småland. Men buren kan vara vacker och foglen ful och vill man inte ha foglen så får man icke buren. Men hälsa dina fästemör ifrån din bror som lever i United States.
Vemod under julen i Amerika
I januari, när emigranten har firat sin första jul i Amerika har tonen förändrats:
” …Ni frågar vad roligt jag haft i jul. Jag arbetade hela julafton och på juldagensmorgonen gick jag till en Tysk-Katolsk kyrka för att se deras lustiga gudstjänst. Kl 5 gick jag i en Svensk ev. Luthersk . Här brunno ej ljusen svagt, ty här gagnas elektriskt ljus. Rästen af dagen tillbringade jag på mitt rum i ensamhet och många slitande tankar riktades till er där hemma och hur sälla ni voro i edert hem, firandet gamla landets jul. Ja, var viss om bror, att om du kommer hit så får du med saknad många gånger tänka på det gamla landet: dess härliga nejder der ens ungdomstid har blomstrat dess ljuva milda klimat med dess hälsosamma luft som gör hvarje svensk så röd om kind. ”
Sedan kommenterar han en fråga han fått beträffande en evenetuell återresa till Sverige. Han stänger inte dörren för detta. Det kan bli en hemresa ”after a few years – ty jag tror inte att jag vill blifva en yankee…”
Inte bara under julen går tankarna till det gamla landet. Den 1 mars, när han i Amerika fortfarande måste utstå vinter går hans tanka till det gamla landet och dess vår:
” Nu har snart den ljufva vårtiden i Sverige med fogelkvitter och allt. Här får man inte höra sådant, bara ett obehagligt tjut eller skrik.
Tänke du på din resa ännu, bror Axel. Jag hvarken kan eller vill råda dig häri, men jag säger dig att om jag vore i Sverige och visste så mycket som jag vet nu, så reste jag ej till Amerika.”
Det tycks inte ha blivit någon hemresa. I mars 1892 skriver han till sina föräldrar. Den tidigare inbitne ungkarlen tycks ha ändrat sin uppfattning om amerikanska ”ladies”.
Nu skriver han:
” Kära föräldrar och syster.
Vi sender Eder härmed vår lilla Haralds fotografi.”
” Ågesa Gante och Bengts gavare”
En annan brevväxling som skedde mellan två barndomskamrater från Bjäre. Båda utvandrade i Amerika men hamnade på olika platser.
Emanuel Åkesson var född 1854 och andre sonen till Åke Bengtsson i Boarp. Efter faderns namn kallades gården Ågegården. ( Augagaur på den lokala dialekten) Det var meningen att Emanuel skulle överta gården eftersom den äldre brodern gett sig till sjöss.
Emanuel var emellertid inte heller intresserad av att överta gården. Han hade stark läslust. Detta att han avvek från det vanliga tycks ha varit skäl till att han kallades för ”Ågesa gante”
En kamrat som var förstående för Emanuels läslust var hans konfirmationskamrat Emanuel Persson i Småryd. Också han var intresserad av bokliga studier och gick bl.a. en kurs på folkhögskola. Även han fick av omgivningen ett tillnamn: ”Bengts gavare” ( gava kan här möjligen ha betydelsen vara högljud, dvs gapa)
Utvandringen till Amerika skedde omkring 1880. Dock inte samtidigt. Som nämnts hamnade de på olika platser. Emanuel Persson kom att bo i Portland i Oregon, medan Emanuel Åkesson arbetade på olika platser.
Inför arbetet med årsboken Bjärebygden 1965 som helt och hållet ägnades åt emigrationen, fick jag ta del av en samling brev, som de båda kamraterna skickat till varandra.
1883 skriver Åkesson från St Paul i Minnesota om sina erfarenheter från staten Dakota. Han skriver på svenska, men vi noterar att engelska ord redan har smugit sig in i skriften:
” Dakota är det most of a Kantry i ever saw, an I never wish to be ther agen. Ty lättare kan man taga ner månen än att få arbete där. Om jag ej kan få arbete här (St paul) så går jag till Chicago, där jag får min plats igen…”
Åkesson kom till Chicago redan samma år. I nästa brev berättar han om hur han första kvällen där stötte ihop med John Pettersson, som var ”bartändare” på en saloon. På denna sloon träffade han f.ö. även Johan Anderssson och dennes broder Bengt. Ännu mera svenskt blev det nåpgra dagar senare, då Åkesson var på kalas hos Paulus Lindström.
”…der var förstås alla tre bröderna Lindström, Jeansen från Faristlöv och hans hustru, Brödarpe- Larssons Paulin vår läskamrat Patricks Olsson, båda fröknarna Bergström från W. Karup, hjemte flera andra….”
”..kan också låta dig veta att Peter Nilsson har varit i Dakota i sommar och tagit 160 acres of land och likar ganska godt den….”
Emanuel Åkesson har i Chicago som synes träffat flera bekanta från hembygden. När han i mars följande år på nytt skriver till Emanuel Persson kan han hälsa från ytterligare ett antal gemensamma bekanta, nämligen Christina Ebbesson och hennes bror L.P. ebbesson från Bjäregården, John Pettersson från Löhult ”som stod på saloon en tid…”
Han konstaterar också, att
”..svenskarna rogar sig av hjertans lust med baler och hvarjehanda roligheter men inte är det för sparvar att komma in i stora dans, hvadan jag ej har haft en släng af slefven”
Inte heller i Chicago tycks erbjuda många jobb. Han berättar , att när ”rengöringen” av Lincoln-passet skulle börja kom 4000 sökande som konkurrerade om 40 jobb. Nu har därför Åkessson planer på att återvända till Dakota, den stat som vilken han tidigare inte haft något gott att säga. Han tänker göra sällskap med Peter Nilsson, som förra året ”tagit land” där uppe. 160 acres för 100 dollars.
Planerna på att köpa mark tycks ha grott, ty i ett brev senare samma år ber han om att få låna pengar för att köpa ett ”homestead”.
Tydligen fick han inget svar, ty en månad senare skriver han ett långt brev där han berättar om besvärligheter i långa banor. Han konstaterar att ”östern” är bättra än här ute i mellersta västern, och slutar brevet så här.
”Dety klokaste jag gjort i det här landet var då jag gick in för snickare, föröfrigt har jag ändast gjort fubbar
Add E. Okesson
Jamestown.
Okeson icke Åkesson
De pengar Emanuel Åkesson hade bett om tidigare kom, men vid det laget hade han redan hunnit ge sig iväg till St Paul i Minnesota.. Denna ”moneyorder” ställer till åtskilligt besvär. Det framgår av en fortsatt livlig bravväxling sommaren 1884 innan pengarna till sist kommer till rätta.
I St Paul konstaterar Emanuel i ett brev att det är lite ensamt, ty ”…här finns inte en enda bekant från det gamla landet, derimot i Chicago äro många som himmelens foglar…”
Så kan vi följa de båda barndomsvännernas öden i det stora landet i väster. Åkessson gjorde besök i Sverige, bl.a. 1904.
1924 återvände han definitivt till hembygden, där han nu övertog sin faders gård i Boarp – Ågegården.
Den gården har sedermera blivit en av Bjärebygdens mest kända. År 1929 inköpte Ludvig Nobel gården. Det var i samband med hans planer på att bygga det som strax därefter blev Båstads golfbana.
Gården , som är granne med golfbanan var tänkt att bli ett framtida bygdemuseum. De planerna förverkligades dock först efter Ludvig Nobels död, nämligen när hans son, Olof Nobel skänkte gård och 4 tunnland mark till Bjäre Härads hembygdsförening.
Breven från Sverige.
Om mycket av breven från släktingar i Amerika till anhöriga hemma i Sverige har försvunnit, så har svinnet bland brevn till Amerika varit ännu större. I samband med jag 1965 arbetade med årsboken Bjärebygden fick jag av Selma Nilsson i Småryd tillgång till en brevsamling, som hennes morbror, Emanuel Persson, sparat. Det är alltså samma Emanuel som vi träffat på i den tidigare brevväxlingen med Emanuel Åkessson.
1883 får Emanuel brev med nyheter från hemorten:
”Som en nyhet på litteraturens område kan nämnas, att Båstad erhållit en egen tidning som naturligtvis bär stadens namn men tryckes i Laholm af samma redaktion. Hittills har den varit temligen torr och mager men skulle den komma att innehåplla något läsvärdt skall jag inte underlåta att uppvakta med ett expl.
På Skåne-hallandsjärnvägen arbetas raskt och man hoppas om ett år eller så få den trafikabel men stationen kommer att ligga tätt vid Hallandsgränsen mellan Åsen och landsvägen samt en annan vid Böske en bit bort från landsvägen.”
Vi som har facit kan ju konstatera att järnvägen kom som förutskickats i brevet. Invigningen skedde med stor ceremoni i Båstad 1885.
Brevet från bjäre innehåller också en del personskvaller:
” Det sägs att Hans Lars Håkan i Sönnertorp ämnar sig af igen till Ameriak till våren. Penningarne stryka fort åt. Bogga Larsa palus i Påarp kom hem i somras men skall resa igen, troligtvis till våren och då skall Per Svens stefan i Svensta följa med. Lars Palm i Svenstad kom hem i vintras och övertog Palms hemman men har till följe af kiv med fadern velat sälja igen. Han hade lyst auktion på stället med det gick inte. Äfven han rser till våren.
Redan tidigare hade Emanuel Persson i brev nåtts av det skakande beskedet om kraschen med ”Ebegudmunds” (Ebbe Gudmundsson) Det brevet var f.ö. till brädeen fyllt med händelser. Bl.a. om en person som
”...hade hållit på och hängt sig han också men det gick inte för sig men natten mellan onsdag och torsdag römde han till americka så att ingen fick veta förrän han var i England.”
Vidare i brevet:
” här är en alldeles förundrande händelse i byen idag: Böcker peteren i Heljarp är förlofvad med pålsa lälla som du väl har vetat. Han kom till pålsa igår ock frkte lälla om hon ville följa med och bjuda farväl med släktingar för i natt skulle han resa till Americka i sällskap med Nilspettereriks Ägatt(?), som kom hem till jul och skall resa igen.”
Hanna Persson, som är brevskrivaren i Bjäre kan också berätta att en person i Båstad ”har hållit på att hänga sig men repet slets...”
I ett odaterat brev, som dock måste ha varit ungefär samma tid eftersom ebbegudmundshistorien behandlas även här, får Emanuel veta att
”…här är så många amerikanare hemkomna i efterhöst. Paulus Lindström i Ramsjö, Hans Lars Håkan i Södertorp och palmma larsen i Svenstad...”
Här är mejeri i V. Karup nu Svenolsjens i Drängstorp har först haft arrenderad det, men så gick det inte för honom, nu är en sönnerad ifrån som hafver det...”
Omnämnandet av mejeriet tyder på att brevet är från 1990-talet, dvs när mejeriet tillskapades.
I breven från det gamla landet berättades det inte bara positiva händelser. Åtskilligt var negativt:
”... Här är så dåliga tider, så hvarannan bonde ramlar snat öfver ännda...Sjökaptenen Emanuel Stefansson har gått bort med man och allt. Han hade sin son Jelmer med sig så nu är hon alldeles ensamma i sitt stora hus….”
Emanuel Persson tycktes ha breväxlat med flera personer i det gamla landet. 1883 få han ett brev från en person i Ramsjö. Det är intressant även som språkdokument:
”Pär och Axel var på Engelholms Tårgdag med en ko, di finge 152 kronor fö na. Din far var äfven där med den stora onghästen, han fick 200 kronor forren, så åkte din far med wåra till Karup. Tårgdagen förinnan var far och jag där och sålde den Wänstra Mären, vi fick 210 kronor hon var 20 år så det var bra betalt…Det har vatt en kalt framtid i år men men nu har det gett efter med kyllen”
(För unga läsare, som kanske inte är så vana vid de gamla dialektorden kan jag nämna att ordet ”framtid” betyder vår. Jämför danskan f.ö. Ordet ”kyllen” uttalas med Tj-ljud och ordet betyder förstås kölden.)
Emigrantöde i Vejby
När jag verkade som redaktör för årsboken Bjärebygden 1965 hade jag jag flera medarbetare. En av dem var Henry Johansson, som även han fick tillgång till en brevsamling, som blev en skildring av ett emigrantöde.
Breven hade skrivits av Jöns Persson från Vejby. Han var född 1841. efter en del affärer, som inte trivdes i dagsljus, gav han sig iväg till Amerika.
1986 skriver Jöns hem till anhöriga i Vejby.
”jag sänder dig ett Par rader att Lotta dig wetta, att i Stälet för att gå till Syden Så gick jag till Denver, här är ett friskt country att Lewa uti och jag har köpt 2 Lotter som jag holder på att Byga et hus på Dem. Dom skall kosta 7000 dollar omkring 25 000 kronor i Swänska Penningar. Denver har popolasion 80 000 innewånare. Trafiken här består af gruwer med Guld och Silver och Bly och flera andra metaler……”
1988 skriver han åter till halbrodern Gustav Johansson:
Brother Gust Johnson.
Jag har bekommit Di gamle Papir som du sände mig, mycket tak för besväret jag kan inte komma hem for än sist i July för jag skal söka up ett Ligör Stora ingan…”
Jöns Persson , som nu hade amerikaniserat sitt namn till John W, Peterson, gjorde ett besök i hemtrakten i Bjäre 1890. Enligt min medarbetare, henry Johansson, tycks det ha varit en riktig ”galaresa2 med fest varje dag. Jöns själv skrev senare, att om detta ständiga festande hade pågått länge skulle det fått katastrofala följder.
Tillbaka i Denver, USA, skriver Jöns:
”… Nu är jag tillbaka hemma igen och mår bra. Ja gick från Goten Burg up till Warmland för att se min swärfader. När jag kom til baka gick jag till Englan och från där til Paris i Farns för att se di städer där är betydligt Wackert…
Det var for kolt att vara i Sweden så jag Lika inte dett. Jag kommer inte ihog om du fik några Peningar af mig Eler inte för vi sup upp för Mycket doligt whisky så Det hade snart dödat mig. Let mig hveta om du fick eller inte så jag inte glömde någon.”
Det blir sämre tider i Amerika. Jöns rntar ut” sina hus i Denver.
1893 skriver han:
Sänder några rader at wi har hälsan up till date, wi skall gå till Califaornia den 1 nobember wi ämnar stanna där. Jag har räntat ut mina hus i Denver sp jag vill att ni inte skal sända några Rrw merra efter jag fått sättat ner i california. Så skall jag sända eder min Adress.
Sista brevet till Sverige från Jöns skrevs 11 april 1894:
Mr Gust Johnson.
Jag lemna Colorado i november 1893 och har Lewat i san Fransisco california till den 1 april. Så gik wi ner till Sandiego här är finer climate. Det är 6 mills ifrån gamla Mexiko här är wackert wexer Apelsiner och Lemon. Jag har räntat ut alla mina hus i Denver. Paul han är i Denver och Arbetar i Smältan. Men det är dolig tider i Mareica nu.
Jag skriwe mer en annan gång. Jag skriwer dolig Swenska.
Hälsa Alla Syskon och Wäner
Wenligen eder John W, Peterson.
John dog 26 november 1900. Han dog barnlös. Syskonen hemma i Sverige hade, menar Henry Johansson, förmodligen förhoppningar om ett amerikaarv. Så blev det inte.
Pengarna stannade i Amerika, landet där de hade förvärvats.
Kalle Eriksson