Bjäre som jag ser det...
... fortsättning
Drivkraften: att rädda en bildskatt
Jag får ofta frågan: vad är det som driver dig att arbeta med alla dessa gamla bilder om Bjäre och att ge ut böcker om det?
Mitt enkla svar: att rädda en bildskatt från att för evigt gå förlorad. Bildskatten finns fördelad i en mängd hem i Bjäre.
Jag får ständigt samtal från bjärebor, som kan berätta om samlingar av gamla bilder som medvetet eller av misstag kastats.
Jag får också samtal från personer, som ber mig ta hand om samlingar, som de tycker bör tas om hand och bevaras. Det gör att mitt arkiv ständigt växer.
Lika viktigt som själva bilden är informationen om den. Därför dessa efterlysningar.
Utgivningen av mina böcker om Bjäre är en del av mitt övergripande projekt: att rädda bildskatten. Med tiden skall allt överlämnas till kommunens arkiv, för att därmed bli tillgängligt för alla.
Kalle Eriksson tis, oktober 18, 2011 12:45:14
Våra mynt i gamla tider
Som du ser i bloggen nedan förekommer där en del myntenheter som inte används längre: Rgs mfl.
När jag upptäckte de här benämningarna som är hämtade från ett gammalt protokoll, funderade jag på att avstå från att införa det här klippet i bloggen. Jag var inte helt säker på vad förkortningarna står för. Sedan ändrade jag mig. Tog med citatet i förhoppningen att någon läsare skall ge mig - och övriga - de rätta svaren.
I väntan på att svaren och förklaringen skall komma, gick jag till litteraturen för att bättra på mitt kunnande. Fann att litteraturen är rikhaltig. Här finns bara plats för några korta noteringar:
Enheten Daler dyker upp 1534. 1604 kommeer Riksdaler. En riksdaler kunde då delas i 4 mark som i sin tur var 32 öre. Decimalsystemet fick vi så sent som 1855. En riksdaler riksmynt blev nu 100 öre.
Här är några förkortningar som kan förekomma i den här litteraturen:
Dr= daler. Rdr = riksdaler. Rgs = riksgäldssedlar. Rdrsp = riksdaler specie. Rmt = riksgäldsmynt. Sk = shilling.
Välkommen med kommentarer till de angivna summorna i bloggen nedan. Vad kan man - exempelvis - säga om värdet av de angivna beloppen?
Kalle Eriksson sön, augusti 28, 2011 20:13:22
Hundskatt finansierar bibliotek
"Sockenstämman i Torekov beslöt att ta ut hundskatt för att förbättra bibliotekets ekonomi"
Klipp ur SDS om det sockenbibliotek som startat i Torekov 1863.
Hundskatten infördes 1877.
Om detta och mycket annat på kulturens område kan vi läsa om i den kommande boken "Vår Bjäre historia i bild".
Kalle Eriksson tors, augusti 18, 2011 07:47:11
Maskinist, mekaniker, bergsprängare, fiolspelare och författare
Edvin Bengtsson (1906-1985) bodde i Ängalag i Hovs socken. Han kom att bli en känd profil i bygden. Dels genom sina arbeten ute bland bjäreborna och dels genom sitt fiolspel. Han var en ofta anlitad spelman vid fester och föreningssammankomster.
Vad som däremot inte många känner till att han också var författare. Vid vuxen ålder skrev han hela sitt livs historia - från tidig barndom till ålderns höst. Han skrev även ett par artiklar, som publicerades i lokala tidningar.
Edvin skrev för hand. Vi kan följa honom på hans livsresa - från skogstrakterna vid Skånes Fagerhult till bjärebygden, där han blev chaufför hos Algot Perssons i Grevie, tröskmaskinist i Ängalag, grävmaskinist, bergsprängare, fiolspelare vid Hembygdsstugan i Hov och mycket annat.
Edvin hade en önskan om, att det han skrev skulle bli publicerat i någon form. Nu är det kanske på väg att förverkligas. På uppdrag av Edvins barn arbetar jag med att lägga in hans egen livshistoria i datorn. Syfte. En publikation för i första hand Edvins barn.
Kalle Eriksson sön, augusti 14, 2011 06:39:31
Vid "Svårta Le" knöts många band
"Vilken poesi låg det inte för de gamla från denna bygd över namnet "Svårta Le". Här fanns varken dansbana eller annan tingel-tangel, men här samlades ungdomarna i gamla tider, drängar och åbosöner, pigor och åbodöttrar, dragna till varandra endast av mänsklig sympati. Här berättades historier, sjöngs visor, skämtades och glammades. Många är de kärleksband, som knötos vid "Svårta Le", medan dyningarnas brus vid Hovs Hallar trängde upp över bygden i den stilla sommarnatten"
Den här poetiska skildringen av ett "le" i Bjäre i trakten fann jag i ett nummer av "Badgästtidningen" 4 juli 1929. Den aktuella platsen finns i Segeltorp, dvs inte långt från Hovs hallar.
Kalle Eriksson ons, augusti 10, 2011 07:32:49
Så gick det till att rögla torv.
Av Kalle Eriksson
Ett av de ämnen som skriftställaren Sante Gudmundsson har skrivit om är rögling av torv på Hallandsåsen. Jag har med stort intresse tagit del av hans skrivna berättelser – bl.a. om detta. Ett fotografi , som Sante själv tagit i början av 1900-talet från just detta arbete, saknade uppgift om namn på personerna. Därför lät jag bilden gå ut som en Efterlysning i lokalpressen.
Sante Gudmundssons bild av rögling av torv i början av 1900-talet.
Läs mer...
”Svenskt tjänstefolk utbjudes…”
Om förmedling av arbetskraft i litteraturen
Arbetslösheten är ett gissel som plågat delar av befolkningen i många länder under många år.
De arbetslösas sökande efter arbete kunde ofta bjuda på förnedrande situationer.
Att förmedla arbetskraft är något som förekommit långt före den offentliga arbetsförmedlingens tid.
För att hitta exempel kan vi gå tillbaka till 1860-talet. I Zeitung fur Nord-Deitschland fanns denna annons 1869 läsa:
Läs mer...
Sven Rosenberg.
– förste folkskolläraren i riksdagen.
Hans klassresa gick från tiggarepojkens liv till folkskollärare och slutligen riksdagsman.
Han blev historisk genom att han kom att bli den förste folkskolläraren som tog plats i den svenska riksdagen. Under åren 1859-1869 representerade han N. Åsbo och Bjäre härader.
Under sex år på 1840-talet var han klockare och skollärare i V. Karups socken i nordvästra Skåne.
Läs mer...
När Uno Ranch slog rekord i Nötte backar.
Kalle Eriksson
Bilden från backtävling i Nötte backar på 1930-talet möttes av rekordintresse från allmänheten när vi efterlyste minnen från tävlingen.
Under de första årtiondena på 1900-talet skedde en utveckling i lavinartad fart på teknikområdet. Bilen och flyget och många andra nymodigheter på teknikens område kom. Allt utvecklades snabbt. Det gällde inte minst bilen, som blev såväl arbetsredskap som ett inslag i sportens värld. Allmänhetens intresse var stort, liksom intresset hos fabrikanterna.
Snart hade bilen blivit ett tävlingsredskap. En speciell form av biltävling var de s.k. backtävlingarna.
Med våra branta backar i bl.a. Nötte kunde vi i Bjäre tidigt uppleva denna tävlingsform.
Läs mer...
”Ljung och kvickrot fick bli foder åt djuren”
- Det var svårt att få maten att räcka till. Det gällde såväl människor som husdjur. Värst var det under missväxtåret 1917. Från mars till juli kom det inte en droppe regn.
Så berättade lantbrukare Filip Reimer, när jag intervjuade honom inför en artikel i årsboken Bjärebygden 1987. Filip berättelse blev en gripande berättelse om fattigdom och umbäranden, som vår tids människor har svårt att riktigt sätta sig in i.
Läs mer...
Löfte i rysk fångenskap gav V. Karup ljuskrona.
I V. Karups kyrka hänger i en av mittgångarna en vacker ljuskrona.
I den finns inristat texten:
När jag i moskovitens land
En fånge måste gå
Jag löfta gav att om Guds hand
Mig hulpe därifrå,
Jag då till detta Herrans hus
En krona ville ge
Att tända däri flera ljus
Gud gjort, att så fått ske.
Givet av Qvartermästare Petter Blix-Rodhe och dess kära hustru Ingrid Maria Falck 1796.
Qvartermästaren Petter Blix-Rodhe, som sålunda var den som - tillsammans med sin hustru - skänkt ljuskronan, hade bott i V. Karup sedan 10 år när han 1790 blev kallad till tjänstgöring i kriget mot Ryssland. Där hamnade han i fångenskap som krigsfånge.
Läs mer...
Ajnahemmagille.
Vad roade sig ungdomarna i Bjäre med när 1900-talet var ungt? En av dem som gett oss inblickar i detta är skriftställaren Sante Gudmundsson i Förslöv. Ett målande exempel är artikeln Ajnahemmagille. I den skildrar han hur ungdomarna – när föräldrarna var borta på kalas – ställde till med ajnahemmagille (Idag skulle samma företeelse förmodligen har kallats ”föräldrafritt”)
Läs mer...
Jullovsminne blev radioprogram.
På programmet i kanal 1 stod år 1981 en uppläsning av ett jullovsminne från förr på programmet. Det var författat av en person i Bjäre, som många kände: Edvin Bengtsson i Ängalag. Som vuxen hade han skrivit ner sina minnen från sitt liv alltifrån barndomen till vuxen ålder. Det jullovsminne, som blev radioprogram , var ett avsnitt av denna levnadsbeskrivning.
Här är berättelsen som svenska folket kunde lyssna till.
Läs mer...
Rudolf Abelin – Skaparen av Norrvikens Trädgårdar.
Rudolf Abelin föddes i Malmö, son till sedermera generallöjtnanten och krigsministern G.R.A. Abelin och hans maka, f. Zethelius. Studier i Uppsala måste avbrytas på grund av en ögonsjukdom.
Åren 1885-86 genomgick han Rosenbergs slotts trädgårdsskola i Danmark. 1988 anlade han Norrvikens Trädgårdar vid Åby i Östergötland, där han var verksam till 1905. Året därefter inköpte han gården Lilla Båstad och började där det som skulle bli hans livsverk: Norrvikens Trädgårdar.
Läs mer...
Från velocipedryttare till cyklist.
När vi talar om den tekniska utvecklingen när det gäller människans möjligheter att förflytta sig, tänker vi oftast på bilen, järnvägen, flyget etc. Det fanns emellertid ännu en uppfinning, som fick stor betydelse: cykeln. Eller velocipeden, som den kallades i början.
Läs mer...
Förbjud Selma Lagerlöf i skolorna!
Selma Lagerlöf och speciellt hennes bok om Nils Holgersson är farlig för svenska skolbarn och bör förbjudas! Det tyckte man på sina håll i Småland – och i Skåne(!) – kort efter det att boken utkommit.
Det är författaren och skolföreståndarinnan Elsa Carlsson, som i en bok berättade om den uppståndelse som uppstod bl.a. i ett småländskt industrisamhälle.
Det här materialet hittade jag i form av tidningsurklipp, som skolläraren i Svenstad på 1920- och -30-talen, Erik Pamp, hade sparat.
Läs mer...
Här gick bjäreborna till kyrkan.
Här och var i Bjäre kan vi än idag se spåren efter de gamla kyrkvägarna och kyrkstigarna. Före bilismens tid fick de flesta kyrkbesökarna ta sig till högmässan till fots. Inte alltid var landsvägen den kortaste vägen till kyrkan. Då valda man lämpliga genvägar i terrängen. Med tiden trampades upp s.k. kyrkstigar. Dessa stigar är idag oftast igenvuxna. Här och var kan vi se, hur man lagt stenarna i en gärdsgård så, att man lätta skall kunna ta sig över.
Kyrkvägarna var enkla s.k vångavägar. En av de kyrkvägar som finns kvar, är den som går från byn Påarp till V. Karups kyrka. Följ med på en vandringstur.
Här går en kyrkstig genom den vårfagra skogen. Ännu för ca 30-40 år sedan syntes stigen tydligt. Sedan dess har naturen återtagit det som kyrkbesökare på väg till V. Karups kyrka har trampat ner under århundraden.
Läs mer...
Trohetsed för sjöfolk
De gamla dokumenten, hämtade ur vår historia, kan iband utgöra en mera talande och fängslande bild bild är långa utläggningar med våra ord.
Så är det med exempelvis den trohetsed som Jöns Petter Olofsson fick avlägga 1859, sannolikt i samband med mönstring till sjöss. Det är Birgit Lindgren i Boarp, som lämnat det här dokumentet till mig och som jag kopierat. Så här lyder trohetseden inledningsvis:
"Jag Jöns Petter Olofsson lofwar och swär vid Hans Heliga Evangelium att jag städse skall wara min rätte Konung, den stormäktigste Furste och Herre, OSCAR I, Sweriges, Norriges, Göthes och Wendes Konung, samt det Kongl. Huset huld och trogen. Jag skall ock med lif och blod förswara det Konungsliga wäldet, samt Rikets Ständers fri- och rättigheter, allt i öfwerensstämmelse med Rikets Grundlagar, dem jag till alla delar skall lyda och efterkomma".
Så långt trohetsedens inledning. Hela trohetseden kommer med tiden att införas på denna hemsida under rubriken "Som jag ser det". Har du några gamla dokument som du tycker borde komma med på hemsidan är du välkommen att lämna till mig. Allra helst med e-post, men text på papper, bilder mm är förstås också välkommet.
"Skulle en Malen-bo skräppa..."
" I överensstämmelse med malenboarnas språkbruk indelas Malen uti Skogen, Egentliga Malen och Ute-på-Malen. Skulle en malenbo skräppa med något, så bleve det nog med Skogen han skräppte. Ty skogen är ett socitetsgemak, åt vilket havet och vindarna gjort golv, 1830-talets jordegare i Båstad bekostat pelarna och vår Herre försett med takvälvning."
(Citat ur "Beskrivning av Båstads och Malens badorter, utgiven 1913.)
Avgift för "lycklig återkomst från sjöresa"
"För att icke framdeles belasta socknen med för många utgifter för skolans vidmakthållande bör en fond bildas för vissa utgifter. Vid skeende hemmansköp betalas till skolkassan 8 shilling Rgs för hwarje 1 000 daler, samt vid hemmansklyvning af egaren 4 Rgs, 5 sk Rgs, vid vigsel af åbo 1 Rd, af torpare eller dräng 24 shilling Rgs, varjemte bröllopslaget bör af värden afkrävas frivillig gåva genom sammankomst. Vid lycklig återkomst från sjöresa 24 shilling Rgs och vid bouppteckningar 1/2 af behållningen. Varje nyårsdag offer på altaret".
Citatet ovan är hämtat från "Reglemente för W.Karups Wexelundervisningsskola" daterad 21 oktober 1837.
Detta skrevs sålunda 5 år innan Sveriges Riksdag fattade det historiska beslutet 1942 om införande av en allmän folkskola i landet. Som synes var uppfinningsrikedomen stor när det gällde att få påfyllning i fondens kassa.
Citatet har jag hämtat ur kapitlet om skolans utveckling, som finns i den kommande boken Vår Bjäre historia i bild.
Farao fick många barn i Bjäre
Han kom till V. Karup i Bjäre i början av 1900-talet. Här gjorde han stora insatser, som blev berömda vida omkring. Resultatet blev många välartade barn. Allt ledde till sist till ett pris för just detta barnaskapande.
Om denne Farao kan vi läsa mer i boken "Vår Bjäre historia i bild" som utkommer före jul.
Historiska minnen försvinner
För bara ett par generationer sedan fanns torpen på åsen kvar. De fattigaste bland de fattiga hade här uppe på Åsen lyckats skaffa sig ett enkelt torp. Ofta en enkel backstuga, delvis ingrävd i backsluttningen.
För en generation sedan kunde vi ännu se åtminstone ruinerna efter några av dessa torp.
Idag är även ruinerna borta. Naturen har återtagit vad människan tog för flera generationer sedan. Historiska minnesmärken försvinner. Endast kännarna kan idag leta upp platserna där dessa torp låg.
För en tid sedan hade jag förmånen att bli guidad av sådana kännare - företrädare för Föreningen Förslövs socken förr och nu. I området Himmelstorp-Önnarp tog vi oss fram till några av de torp, vars invånare sedan generationer är kända. Bl.a. besökte vi platsen där "Norrösa-torpet" låg. I detta torp bodde Sante Gudmundssons mor som barn. Nu är platsen övervuxen av sly.
Sante Gudmundsson var skriftställare och har ingående beskrivit platsen och torpet.
Under många år har jag då och då kommit tillbaka till Santes skildringar - bl.a. om de enkla torpen på Åsen. Därför kändes det stort och högtidligt att nu - äntligen - vara på platsen och känna närheten till de människor som bodde här för inte så länge sedan.
Ledig tjenst i Torekow
"Barnmorsketjensten i Torekows församling af Lunds Stift med åtföljande 150 Rdr Riksmynt i årlig lön och dessutom en frivillig afgift af dem, som begagna sig af Jordgummans tjenstebiträde, är ledig att snarast tillträdas. Competente, skicklige Sökande böra inom den 1:e instundande November personligen ingifva sina till Pastors Embetet i Torekow ställda ansökningar jemte bifogande af deras examens- och meritbetyg samt ålders- och frejdebevis till Sjökaptenen och Ordföranden uti Sockne-nämnden i Torekow, Paulus Romare.
Båstad i September 1858. Olof Horster Pastor i Båstad och Torekow.
'''''
Ovanstående annons kunde läsas i Öresunds Posten 1 oktober 1858. En av många små pärlor jag hittat i mitt arkiv med gamla handlingar från vår historia. Det kommer mer. Håll utkik.
"Om de lägre klassernas upplysning"
Rubricerade formulering var titeln på ett fördrag som hölls år 1837. Det hölls av Carl Adolph Agardh , bördig från Båstad, men vid den här tiden biskop i Karlstads stift.
Föredraget hölls fem år innan Sveriges riksdag tog det historiska beslutet om en allmän folkskola i Sverige. Agardh var en av de kulturpersonligheter vid den här tiden som ivrade för en allmän folkskola.
Det här bildar inledningen till kapitlet "Skolan i ständig omdaning" i den kommande boken "Vår Bjäre historia i bild", som snart utkommer.
Det kallades inte kultur, men det VAR kultur
När jag arbetar med skildringar och dokument från vår lokala historia, slås jag av hur arbetet och det som vi numera kallar kultur ofta vävs samman i ett.Många arbeten utfördes i grupp och under stor gemenskap. Det var kardegille och rivegillen, ostagillen och mycket annat. Många sådana gillen var förknippade med linhantering och övrigt textilt arbete. Man vävde och spann. Man sjöng och skrattade och berättade historier tillsammans under arbetets gång. Man var själv med och skapade underhållning ( det som vi numera överlämnat åt andra att göra åt oss)
Många prydnadsföremål och nyttoföremål och heminredningsföremål tillverkade man själv. Det gav tillfälle till konstnärligt skapande. Det gav också tillfälle att i vardagens redskap njuta av skön konst.
Dessa aktiviteter fick inte benämningen kultur, men det VAR kultur. Kulturen var en del av vardagen.
Kanske var detta ett sätt att göra en slitsam och i övrigt mycket torftig vardag med många arbetstimmar mera uthärdlig?
På andra platser här på hemsidan kommer du framöver att få många exempel på detta med kultur i arbetslivet i det gamla samhället.
Du som har konkreta exempel - och kanske t.o.m egna minnen från det - är välkommen att höra av dig.
Bjärebor berättar om Bjäre
I mitt arbete med att gräva i vår lokala historia träffar jag då och då på personer som skriver, men vars skrivarmöda inte leder till publicering. Bl.a. finns de, som har präntat ner hela sin livshistoria. Som Edvin Bengtsson i Ängalag, exempelvis. Eller som Sante Gudmundsson i Förslöv, som skrev dels om sin livshistoria men också om mycket annat i Förslöv med omgivningar. Eller som Sven Rosenberg, klockaren och skolläraren i V. Karup på 1840-talet, som skrev om sina vedermödor som lärare när han hade en sådan chef som den dynamiske prosten Carl Christian Eberstein.
Det finns fler skrivare- förutom alla dagboksförfattare, förstås. Det känns som att det är en brist, att inte dessa skrivar-alster kan bli tillgängliga för allmänheten. Det vore frestande att skriva om "Bjärebor som berättar om Bjäre".
Finns intresse att se till att det kan komma i tryck?
Drösla. Forvänne. Kveg. Skammane. Tröva
Hur står det till med dina språkkunskaper? Förstår du orden i det språk som talades i Bjäre och omgivande härader för ett par generationer sedan? Här får du ett litet språktest. Se orden i rubriken.
Du kan visa dina språkkunskaper genom att använda kommentarrutan.
Några bjärebor klarar de här orden med glans - det vet jag. Samtidigt vet jag att många - främst bland de yngre - har problem med översättningen av dessa ord.
Facit till dessa ord - och många fler - får du i min kommande bok "Vår Bjäre historia i bild". Där finns en hel ordlista.
Båstad botade alla sjukdomar!
- Badanstalten har visat sig vara välgörande för personer som lida af bleksot, blodbrist, skrofler, gikt reumatism hjärtfel och kroniska katarrer. Särskilt är det en plats för barn, som är klena eller lida af rachitis (engelska sjukan). ”Nordens bankammare”, som man kallar Båstad, är verkligen ett barnens paradis; också kan man vackra eftermiddagar se utåt den långgrunda stranden talrika barnskaror tumla omkring i sanden eller i det grunda strandvattnet. I warmbadhuset erbjudes de flesta af i vårt land brukliga badformer.
- Kalla bad serveras i de båda kallbadhusen. Botten är stenfri sandbotten, jämnt sluttande.”
Den här förföriska skildringen av badorten Båstad kan vi hitta i en broschyr från Båstad år 1906.
Läs mer...
Nyårsafton 1899
"Byns mannar och moror voro inbjudna. Hela dagen hade far och mor, dräng och piga varit i full verksamhet. Far hade just blivit klar med tillredningen av bajsken(besken).
Så kom gästerna. Det var Pålmåns Krisjan och hans Marja, Svens Jensa Pär, Pella Jenspetter, Pella Axel, Toffleolan,Vingakalen, Sven Petter och många andra".
Det här är ett litet utdrag ur en härlig skildring av hur man firade skiftet av århundrade i Sante Gudmundssons hem i Karstorp vid Förslöv. En utmärkt skildring av ett bondekalas vid den tiden.
Sante Gudmundsson, som var barn vid tiden för kalaset, blev som vuxen en flitig skribent. Han skildrade människor och förhållanden i Förslöv med omnejd. Jag har åtskilligt om detta i mitt arkiv och skall återkomma med fler glimtar här på hemsidan.
"Vi lekte 30-åriga kriget"
"Vackra vårdagar med körsbärs- och äppelblom, då lekte vi barn 30-åriga kriget. Varannan gång fick man tillhöra svenska armén, varannan gång motståndaren.
Jag fick dock aldrig vara Gustav II Adolf eller general Torstensson. De rollerna lade mina äldre bröder beslag på. Vår ammunition var vatten. När slaget var över, fick vi stanna ute i solskenet tills vi blev torra"
Skrivet av en person som en gång varit elev vid skolan i Öllöv.
Uppsatsen var ett resultat av en uppmaning från Bjäre Härads hembygdsförening att skriva om sina skolminnen från tidigt 1900-tal. Många bidrag kom in.
"Bil grasserar i Båstad"
"Då man nu vet eller tror att någon automobil grasserar i Båstad är man rädd för att möta den. Då Herr Postmästaren möjligen känner automobilens egare, vill jag bedja Herr Postmästaren godhetsfullt bara ändra adressen till honom"
Det var folkskollärare Lars Malmström i Houf (Hov), som 1908 planerade att göra en utflykt till Båstad med sina elever. Färden skulle företas med hästskjutsar. Nu var han orolig att ett möte med automobilen skulle förorsaka en olycka. Därför skrev han detta brev till "Högädle Herr Postmästaren mm Von Hauswolff, Båstad"
"Otillbörlighet i V. Karup"
- "Särskilt under vintermånaderna brukar ungdomen samlas till dansande och därmed följande otillbörlighet" De här orden har jag hittat i en redovisning av en visitation i V. Karup på 1860-talet. författad av prosten i Bjäre kontrakt.
Ett exempel på talande texter som man ofta hittar i dokumenten från gamla tider.